Men, nu har vi pratat om mig i en vecka, nu ska vi se vilka ni är. Precis som jag räknade med säger de flesta att jag ska stanna kvar och helhjärtat dra ett barn till denna värld. Att jag ska ta mitt ansvar osv.
Något som jag kanske något naivt inte räknade med var att gruppen besökare skulle vara så homogen - bland de som kommenterar är 90% kvinnor varav de allra flesta läste annas blogg först, men bland läsarna totalt är det ca 70 procent kvinnor lika många som läste annas blogg först. Det är kanske den gruppen som lägger tid på att läsa känslotjafs på nätet.
Det verkar vara väldigt enkelt att säga åt någon annan vad den ska göra, och många verkar ha ganska lite förståelse för hur man själv skulle reagera när paniken i det oplanerade knackar på dörren. Det rätta kanske inte är lika svart-vitt när man sitter där själv.
I övrigt kan vi se att jag har 1200 besök sen jag startade bloggen, varav 289 unika läsare.
I genomsnitt läser varje besökare sidan i 4 minuter och 23 sekunder, ganska högt vilket innebär att många av de som är in faktiskt läser texten.
45% kommer hit genom att ha klickat på en länk, mestadels från annas lillasyster E:s blogg.
45% kan adressen (bokmärkt sidan)
13% kommer från sökmotorer. I princip alla som sökt fram sidan är såna som läst annas blogg. Sökorden domineras av "skitstövel blogg", "ofrivillig skitstövel" eller "skitstövel anna gravid". Men det är även en som kommit in genom att söka på "ipren man" men han var inte intresserad av innehållet :)
Ca 10% av besöken per dag är såna som inte läst bloggen tidigare dagar.
83% kör windows och 16% Mac.
I genomsnitt vistas man på 2,28 sidor per besök, men det är fler sidor för kvinnor än för män. Ytterligare något som visar på att männen läser inläggen, kommenterar inte och läser inte kommentarer.
De som läst förut läser i genomsnitt 3:52 minuter, medan nya besökare läser 6 minuter blankt.
Något annat som är intressant är att de som inte läst annas blogg först tar i genomsnitt tre gånger så lång tid på sig att läsa som de andra. Vet inte riktigt vad man kan dra för slutsatser av det.
Något märkligt var iaf en läsare som har en egen blogg där hon skrev ett inlägg om vad man absolut inte säger när man bråkar. De nya besökare som kom in från hennes blogg läste i genomsnitt 20 minuter, trots att de inte länkades till framsidan utan direkt till det korta inlägget om bråket. Som om de verkligen var intresserade av vad som ledde fram till bråket.
Hälften av läsarna klickar inte på någon länk alls, läser bara inläggen nerefrån och upp.
Tyvärr kan jag inte se individuell statistik per inlägg då alla visas samtidigt. Jag vill få till det så man bara ser rubrikerna och man kommer direkt till sidan med inlägget och kommentarerna, men jag vet inte hur man gör. Nån som använder blogspot själv som kanske vet?
Och till sist kanske ni undrar hur jag har sån här statistik - det är inte alls speciellt svårt att få, men aftonbladet verkar inte tillåta egen kod och det var en stor anledning till att jag inte la mig där.
onsdag 28 november 2007
Dag 7 Torsdag - en vecka har gått
Det har nu gått en vecka efter vi fick ett plus på stickan. en vecka som vänt totalt uppåner på ett annars långtråkigt liv där vardagarna kommer och går och man väldigt sällan egentligen stannar upp och känner efter. Jag tycker annas liknelse var väldigt bra - Vi sitter i samma båt men vi ror åt olika håll. Jag tror det är väldigt vanligt - två människor sitter i samma båt, man ror lite långsamt åt något håll man egentligen inte vet vart det bär. Det är nog nyttigt att ibland ställa sig upp i ekan, riskera att man plumsar i vattnet, och titta vart man är, vart man är på väg och vart man vill.
En vecka. 4 dagar sen jag breakade. Man börjar inse lite grann att den rationella tanke man trodde att man hade inte alls var rationell, utan bara, precis som annas, baseras på känslor.
En vecka. 4 dagar sen jag breakade. Man börjar inse lite grann att den rationella tanke man trodde att man hade inte alls var rationell, utan bara, precis som annas, baseras på känslor.
Statistik
Sitter och skriver onsdagens inlägg och blir lite intresserad av statistik.
Egentligen är det nog fler än vad man tror jag gjort aborter efter olyckor i vår ålder.
Enligt socialstyrelsen genomfördes 2006 ca 15000 aborter i Sverige på kvinnor mellan 20-29 år.
I den åldersgruppen fick 1999 17000 pappor barn, eller 22000 mammor. Varannan pappa slutar i abort, var tredje kvinna slutar i abort. (dessutom lär detta ha förändrats sedan 1999)
Medelålder för förstfött barn har stigit stadigt, från 25 år 1980 till 28 för kvinnor och 31 för män 2006. 1999 var den 28 för män. En siffra som legat stabilt är dock att mannen alltid varit 2-3 år äldre än kvinnan.
Källor: SCB
Socialstyrelsen
Med andra ord verkar jag vara långt ifrån ensam om att inte vara redo vid 25 års ålder. Så alla femtielva kommentarer om "Väx upp" kan ju inse att det är så här samhället ser ut.
Flera av er statistiken handlar om sitter säkert och läser den här bloggen. Men siffror är en sak, upplevelser en annan. Tror jag fått 3-4 upplevelseberättelser hittills. En del säger att man alltid ångrar sig, andra ångrar sig inte alls. Det verkar mest ha med den inställning till abort som man har själv. En inställnings som ställs på sin spets när man väl tittar på sitt eget plus.
Egentligen är det nog fler än vad man tror jag gjort aborter efter olyckor i vår ålder.
Enligt socialstyrelsen genomfördes 2006 ca 15000 aborter i Sverige på kvinnor mellan 20-29 år.
I den åldersgruppen fick 1999 17000 pappor barn, eller 22000 mammor. Varannan pappa slutar i abort, var tredje kvinna slutar i abort. (dessutom lär detta ha förändrats sedan 1999)
Medelålder för förstfött barn har stigit stadigt, från 25 år 1980 till 28 för kvinnor och 31 för män 2006. 1999 var den 28 för män. En siffra som legat stabilt är dock att mannen alltid varit 2-3 år äldre än kvinnan.
Källor: SCB
Socialstyrelsen
Med andra ord verkar jag vara långt ifrån ensam om att inte vara redo vid 25 års ålder. Så alla femtielva kommentarer om "Väx upp" kan ju inse att det är så här samhället ser ut.
Flera av er statistiken handlar om sitter säkert och läser den här bloggen. Men siffror är en sak, upplevelser en annan. Tror jag fått 3-4 upplevelseberättelser hittills. En del säger att man alltid ångrar sig, andra ångrar sig inte alls. Det verkar mest ha med den inställning till abort som man har själv. En inställnings som ställs på sin spets när man väl tittar på sitt eget plus.
Torsdag - Värdelöst skräp
Jag vaknar av att en väckarklocka som ringt i 40 minuter. Det vart lite sent igår. Rutorna skallrar av flygplanen, det är kallt. Riktigt kallt. Och ensamt. Går och tar en varm dusch trots att klockan är dags att åka till jobbet.
Ska jag vara singel måste jag köpa ett varmare täcke. Är det så att singlar har andra täcken än par som sover tillsammans?
Tunnelbanan krånglar återigen och du sitter jag på en buss som åker fram och tillbaka som om den inte visste vart den skulle. Så är det med stockholms bussar, de åker fram och tillbaka för att passera så många hus som möjligt att de glömt bort att de ska frakta människorna någonstans.
Sånt här rör sig i mitt huvud. Värdelöst skräp. Jag är trött på att bråka, trött på problem.
Dagen fortlöper utan att jag egentligen får något vettigt gjort på jobbet, trots att jag har massvis att göra och massa folk som ringer och ligger på. Det är den femte hårddisken bara idag som är sönder och alla bilder, dokument, mail, åratals jobb för den stackars människan kanske borta, men han brände ju kanske en CD förra månaden. Det tredje kontoret idag som står stilla för deras internet inte fungerar. Och nästa kunds dokumentserver är fortfarande inte klar fast den gamla plockas bort nästa vecka. Och den andra kunden som är förbannad för garantin inte täcker att brödsmulor satt sig på tvären i låsmekanismen till locket på hans bärbara dator. Och så den vanliga bunten favoriter som varje dag ringer och frågar vart startknappen på datorn sitter.
När jag kommer hem hittar jag ett brev från adressändring på golvet. Adresserat till Anna. Jag behöver inte ens öppna det för att veta vad som står däri.
Nu ska jag skriva in räkningar.
Ska jag vara singel måste jag köpa ett varmare täcke. Är det så att singlar har andra täcken än par som sover tillsammans?
Tunnelbanan krånglar återigen och du sitter jag på en buss som åker fram och tillbaka som om den inte visste vart den skulle. Så är det med stockholms bussar, de åker fram och tillbaka för att passera så många hus som möjligt att de glömt bort att de ska frakta människorna någonstans.
Sånt här rör sig i mitt huvud. Värdelöst skräp. Jag är trött på att bråka, trött på problem.
Dagen fortlöper utan att jag egentligen får något vettigt gjort på jobbet, trots att jag har massvis att göra och massa folk som ringer och ligger på. Det är den femte hårddisken bara idag som är sönder och alla bilder, dokument, mail, åratals jobb för den stackars människan kanske borta, men han brände ju kanske en CD förra månaden. Det tredje kontoret idag som står stilla för deras internet inte fungerar. Och nästa kunds dokumentserver är fortfarande inte klar fast den gamla plockas bort nästa vecka. Och den andra kunden som är förbannad för garantin inte täcker att brödsmulor satt sig på tvären i låsmekanismen till locket på hans bärbara dator. Och så den vanliga bunten favoriter som varje dag ringer och frågar vart startknappen på datorn sitter.
När jag kommer hem hittar jag ett brev från adressändring på golvet. Adresserat till Anna. Jag behöver inte ens öppna det för att veta vad som står däri.
Nu ska jag skriva in räkningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)