En trackback...

Anna skrev ett inlägg i sin blogg [länk] (som jag ganska sällan läser) som jag blev väldigt ledsen på...

Hur kan man fatta beslutet att behålla ett barn som den ena parten inte vill ha?

A) Man är säker på att man kommer att kunna ge barnet en kärleksfull och trygg miljö ändå. (Det kriteriet uppfyller jag med råge)

B) Man har inställningen att ett liv är ett liv. Det är en fråga om moralisk inställning. Jag är inte abortmotsåndare utan respekterar att andra kan ha en annan syn på livet än jag. Och i många fall tror jag det är bättre med abort (då uppfyller man ofta inte kriteriet jag har ställt upp ovan). Men för mig var detta aldrig en "cellklump" som fadern till barnet valde att kalla Peanut för. För mig var det ett barn från dag ett.

Det är nog väldigt lätt för den som aldrig har varit gravid eller den som har en annan inställning till liv mot vad jag har att sitta och döma och tycka "rätt eller fel". Till er vill jag bara säga att det här beslutet aldrig var lätt. Hela mitt liv har ju förändrats! Jag och killen har gjort slut efter 8,5 år, jag lämnar alla mina vänner i Stockholm och flyttar 25 mil till Dalarna. Men är det värt det? HELL YES! Och jag är så glad över det beslut jag tog! Jag hade mått dåligt resten av livet annars!

Vad andra tycker är egentligen helt ointressant. Men jag är personligen jävligt glad över att vi har en lag som säger att kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp! Tänk att bli påtvingad en abort. Vilket trauma! Säkerligen större än att bli påtvingad att betala underhållsstöd - för betänk att det är vad det handlar om. Man kan aldrig tvinga någon att bli förälder. Det värsta som faktiskt kan hända är att det svider i plånboken i sådana fall om man har inställningen att man inte vill ta hand om barnet. I jämförelse en liten uppoffring och garanterat mindre traumatiskt!


Jag skriver min kommentar på inlägget här också, jag misstänker anna inte kommer att godkänna den...



Nej det här inlägget blir jag förbannad på, det handlar om fan så mycket mer än "ett hål i plånboken"!!

Och hur hade ni alla kommentarslämnare hade ni tänkt att en kille ska kunna skydda sig bättre än en kondom? Det är ju inte som att jag aldrig någonsin vill ha barn, så sterilisering fungerar ju inte.

Problemet här är ingenting som handlar om rättigheter och lagar - det vore ett fruktansvärt övergrepp att binda fast någon i en gynekologstol och göra en abort när mamman vill ha kvar det. Nej det handlar som vanligt om kommunikation inom förhållandet, att veta vart den andra står, hur man tror man skulle skulle reagera osv.

I vårt fall så är det någon som anna ändrat inställning senaste tiden utan att jag hängt med på att det har skett en förändring.


Men hur du kan säga att allt jag får är ett hål i plånboken visar bara hur långt från verkligheten du är i det här.

Söndag 12/1 - Städa

Nej jag har en otroligt rolig dag framför mig... städa upp bombnedslaget en viss person lämnat efter sig... Anna har åkt hem till dalarna. "Jag mår inte bra av att vara här" säger hon.

Kvar står det saker precis överallt, och jag har städat och städat allt skräp som bara ligger i drivor. 4 diskmaskiner, 5 tvättmaskiner, så fruktansvärt mycket småprylar som bara ligger på de skräpiga golven. Jag blir tokig av att ha det såhär, och jag är långt ifrån någon .. va heter det, sån som måste ha det fint och städat jämt.

Hennes garderob har exploderat och allt har ramlat ut på golvet, den går inte att stänga. Man får hoppa över prylar för att komma ut från lägenheten.

För att vara helt korrekt (annars kommer väl anna hoppa på mig i kommentarerna om jag inte förtydligar detta) så är väl naturligtvis inte alla maskiner fyllda med hennes saker.