23/11, dag 8 Fredag - dagens tankar

Det handlar inte om att jag gjort slut för att hon är gravid. Det är så mycket djupare och mer komplicerat än så. Det är hur beslutet togs. Vart vi vill komma i våra liv.

Att jag inte vill ha barn nu är inte för att jag inte tycker om barn eller aldrig vill ha barn eller för att det skulle vara fel mamma. Jag vill ge mitt barn bra möjligheter till ett bra liv. Då ska man vara två föräldrar, bo på en bra plats, ha två jobb så man har råd och en positiv inställning till det.

Visst man kan göra en jäkla massa saker även efter man fått barn, det är inte så att livet slutar. Däremot slutar en typ av liv medan man får ett annat. Lets face it: Livet är inte detsamma efteråt. Man är mer bunden till platsen. När barnen växer sitter man fast där man hamnade. De får sina kompisar, de får sin trygga tillvaro. Man bör inte flytta runt med barnen. Alltså, flytta in om samma stad/område gör inte så mycket, men att byta umgängeskrets är jättejobbigt. Jag har gjort det själv, fast jag var typ nästan vuxen då och det var ändå jättejobbigt. Har några kompisar som flyttat när dom var små också, och det var än värre. Man blir retad för dialekter, och kommer in ny i grupper där dom andra känt varandra länge, ända sen dagis ofta.

Det är så det ser ut i en småstad. Det är där vårt barn hamnar nu. I en småstad vi själva sa för 5 år sedan att detta vill vi bespara våra framtida barn. Jag vill inte vara låst på en plats jag kämpat så länge för att komma ifrån.

Dessutom så hade ju jag planerat att mina barn skulle få ha syskon dom kan leka med. Det känns ju knappast som man vill tänka på fler nu, än konstigare blir det ju att skaffa barn med någon man inte är tillsammans med. Nog för att det hänt förr, det är ju ändå 2000-talets famlijekonstruktioner nu, men det var väl kanske inte riktigt så jag hade tänkt mig det hela.