Anna har ganska länge velat skaffa barn. Men inte jag. Det gick så långt att i höstas så fick jag ett ultimatum: Lova att vi börjar försöka innan jag fyller 30, även om du inte känner dig redo. Annars så är det lika bra att slut här, så jag får tid att hitta någon ny som vill ha barn med mig. Hon är typ livrädd för att hennes tid ska vara gången innan hon får några barn.
Jag tyckte det är helknäppt, hur fan ska jag veta hur jag känner om 5 år? Men det fanns ju bara en sak att säga, jag älskar ju henne. Risken/chansen att jag blivit redo tills dess är ju dessutom ganska stor. Hon blev ju naturligtvis glad, men såg det ändå som en kompromiss, annars skulle vi skaffa vilken dag som helst.
Jag däremot känner mig inte alls redo för barn. Jag känner att jag är en ung människa som har massvis kvar att uppleva och uträtta innan jag skaffar villa, volvo och vovve. (Nu är jag tyvärr pälsallegiker, annars skulle jag helst velat haft en söt liten katt.) Jag känner mig inte alls redo, av flera skäl.
Det fel som vi egentligen har gjort var i höstas. Vi beslutade oss för att försöka göra nåt vettigt av förhållandet, trots att vi vill åt helt olika håll med livet. Hon vill ha en livssituation med barn, men inser det opraktiska med att ha det innan man skaffat arbete och ett bra ställe att bo på. Jag vill göra något roligt med livet, uppleva saker, ha kul. Kunna bara ta en veckas semester och åka på en sista minuten-resa till någon varm strand någonstans. Kunna lägga massa pengar på upplevelser och fräsiga prylar. Än så länge är meningen med livet att ha kul, inte att skaffa barn. Jag ser mig verkligen inte som en småbarnspappa.
Vi ville åt helt olika håll. Trots det, och trots att man vet att pollinering är en ständig risk och vi har helt olika uppfattning om vad vi ville då, beslutade vi gemensamt att satsa på vårt förhållande. Vi älskar ju varandra.
Om man hårddrar det, och det ska vi göra för vi har lovat att vara brutalärlig, så är det ju så att vi älskade varandra för mycket för att ta det logiskt korrekta beslutet.
Men det är lätt att vara efterklok.
Sen detta i höstas har väl förhållandet vart sådär, ingen direkt energi och för mycket vardag. Vad heter det... slentrian.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vem är det som säger att mna inte kan ta en sista minuten och resa med barn??
Du verkar inte ha någonsom helst verklighetsuppfattning.
Man kan ha roligt och man kan leva trots barn.Livet blit tom roligare.
Om ni tog beslutet redan i höstas, kan det ju faktiskt inte komma helt som en överraskning???
Vad trodde du, att hon skulle glömma bort att hon ville ha barn bara det kom före 30 ??
"Vem är det som säger att mna inte kan ta en sista minuten och resa med barn??"
Om man ska iväg och festa och glassa i solen en vecka på nån strand är det ju knappast smidigt att ha 8-månaders-mage eller några månader gammal baby med sig.
"Om ni tog beslutet redan i höstas, kan det ju faktiskt inte komma helt som en överraskning???
Vad trodde du, att hon skulle glömma bort att hon ville ha barn bara det kom före 30 ??"
Va, skulle det komma mindre som en överraskning att hon blev gravid för att jag visste att hon ville ha barn före 30? Nu hänger jag inte med...
Säger som jag sa till min bror: Om du inte vill ha barn ska du baske mig se till att du skyddar dig med kondom oavsett vad tjejen har för skydd!
Nu har ni enligt ngn kommentar slarvat med kondom trots P-datorn och då är det bara att se skräcken i vitögat och bli man!!! Det är inte bara att stoppa in den och den smita, fy vilka skitstövlar det finns, stackars tjej!!!
Hade du inte velat ha barn så skulle du ha skyddat dig ordentligt!
Skicka en kommentar