Vaknar redan vid 10, vi delar på en Ipren 500. Gör underverk. :)
Jag och Z pratar massor. Hon är jätteskön att prata med, hon kan verkligen säga ifrån när jag tänker fel och kan ändå sätta sig in och förstå hur jag tänker, och dessutom helt osjälvisk. Däremot är hon inge vidare på att bara trösta. Hennes kille är liksom lite orolig för att hon ska göra något dumt med mig, vilket knappast är fallet. Anna funderade väl lite i början, speciellt när de inte kom så bra överens, men kom väl på att man måste kunna ha kompisar av motsatt kön utan att för den skull ha sex.
Z och jag har vart kompisar sen lågstadiet, helt vanliga bästa kompisar. Har alltid pratat massvis, har sovit tillsammans, festar, shoppar och provar kläder tillsammans, inget konstigt med det. Jag älskar två människor i denna världen, det är Anna och det är Z. Hon är min familj, och jag älskar henne som om det vore min familj.
Det är otroligt skönt att ha en sån kompis. Killkompisar kan man inte prata känslor med, inte gråta på och hjälper en inte att förstå hur kvinnor fungerar. :)
torsdag 22 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är ju lite sorgligt bara att du håller på och driver bort 50% av människorna du älskar(Anna) bara för att hon bär på ditt barn som du sen kommer att älska mest av allt. Lite ödets ironi. Hoppas verkligen för din skull att det inte är försent när du väl kommer på detta själv.
Oj, har nu läst bägge era bloggar som jag bara råkade hitta. Faan vilken jobbig sits ni sitter i Bägge två!!!När jag läser Annas logg förstår jag henne helt och fult, men samma sak gäller när jag läser din blogg! tror inte att Anna heller vet 100 % att det är NU hon vill ha barn, men nu är det som det är, DET hon Vet är att hon inte kan ta det beslut som förändar situationen, dvs en abort, det är för många , inte alla, ett fruktansvärt svårt val att göra. Det är så stor skillnad på att vara den som ska ta beslutet, och att vara den som ska samtycka till det. Ja det är en början till ett liv, MEN om du som Anna redan ser det som ett existerande liv så blir det ju nästan omöjligt att göra abort. HUR man ser det väljer man ju inte, det är så hon ser det helt enkelt, precis som du ser det på ditt sätt. För henne handlar det nu om att göra det bästa av situationen och samtidigt med hjärta och tanke välkomna det nya barnet, hon är säkert jätte rädd och orolig många gånger, men nu är det ju som det är. Lycka till, till er båda och hoppas ni kan hitta tillbaks till varandra, ni verkar ha en stor kärlek, var rädd om den. Kram till er bägge!!! "Barnmorskan"
Jag älskar dig ocskå...
Skicka en kommentar