Sitter och skriver onsdagens inlägg och blir lite intresserad av statistik.
Egentligen är det nog fler än vad man tror jag gjort aborter efter olyckor i vår ålder.
Enligt socialstyrelsen genomfördes 2006 ca 15000 aborter i Sverige på kvinnor mellan 20-29 år.
I den åldersgruppen fick 1999 17000 pappor barn, eller 22000 mammor. Varannan pappa slutar i abort, var tredje kvinna slutar i abort. (dessutom lär detta ha förändrats sedan 1999)
Medelålder för förstfött barn har stigit stadigt, från 25 år 1980 till 28 för kvinnor och 31 för män 2006. 1999 var den 28 för män. En siffra som legat stabilt är dock att mannen alltid varit 2-3 år äldre än kvinnan.
Källor: SCB
Socialstyrelsen
Med andra ord verkar jag vara långt ifrån ensam om att inte vara redo vid 25 års ålder. Så alla femtielva kommentarer om "Väx upp" kan ju inse att det är så här samhället ser ut.
Flera av er statistiken handlar om sitter säkert och läser den här bloggen. Men siffror är en sak, upplevelser en annan. Tror jag fått 3-4 upplevelseberättelser hittills. En del säger att man alltid ångrar sig, andra ångrar sig inte alls. Det verkar mest ha med den inställning till abort som man har själv. En inställnings som ställs på sin spets när man väl tittar på sitt eget plus.
onsdag 28 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Men nu är läget följande. Du kommer att bli pappa. Jag kommer inte att göra abort!
Det spelar ingen roll hur statistiken ser ut - jag kommer inte att göra abort i alla fall!
En liten fundering bara...
Hur många av dessa pappor och mammor tror du hade levt i ett förhållande i 8 år tillsammans?
Hur många av dessa mammor och pappor älskade varandra?
Hur många av dessa mammor och pappor trodde att den andra parten skulle kunna bli en bra förälder?
Hur många av dessa pappor och mammor tror du skulle tycka själv att de blir en bra förälder?
Hur många av dessa pappor och mammor hade ett fast jobb/god utbildning i bagaget?
Hur många av dessa mammor och pappor tror du har haft en släkt som varit bredd att ställa upp?
Du och Anna har allt detta och jag kan lova dig att så många aborter inte har blivit begågna under dessa omständigheter. Det är dessutom inte ett alternativ nu heller som Anna skriver// Y
Jag kan förstå att det kan kännas jobbigt att gå igenom en abort , har själv gjort det. Men, ett barn ska väl ändå vara önskat av båda? Ett barn väljer inte själv att komma till världen. Ett barn har man ansvar för hela livet. Ett barn ska vara "något" som för en närmre varandra, inte driva en ifrån varandra.
Kram
Om det var ett krav att ett barn skulle vara önskat utav båda från början skulle inte många barn födas. Det finns en anledning till varför det är kvinnan som har talan i slutändan...
Äntligen lite diskussioner, och inte redovisningar för hur läget ser ut från familjemedlemmar!
Då passar jag på att ge en känga för att alla är anonyma, tryck på övrigt och skriv något namn/alias så man vet vem som är vem. Så ska jag bli bättre på att skicka texter så det inte blir en enda på en dag. :)
Man kan ju också se det som att ett barn har rätt till en chans att leva! Jag är dessutom säker på att J kommer att bli en bra pappa! Så det så!
Eftersom det inte är du som ska genomgå abort är det jävligt enkelt för dig att sitta och läsa statistisk.
Man kanske inte alltid ångrar sin abort men jag kan garantera att det inte är en särskilt lustfylld upplevelse att genomgå aborten.
Dessutom kommer barnet att komma och visst kan du leva i förnekelse men dagarna går fort och snart är du pappa.
Då kan du fortsätta visa att du är en omogen skit som bara bryr dig om att du minsann inte får göra allt du vill nu längre för Anna är dum mot dig.
Eller så inser du att du är vuxen och att med det kommer att ta ansvar för de konsekvenser man drar på sig.
Du hade sex, Anna blev med barn.
Ta ansvar för dina konsekvenser och sluta tro att en abort är som att gå till doktorn och få ett plåster.
Eller så ber du en läkare söva ner dig, köra in instrument i din kropp och skrapa ett av dina inre organ.
Sen ska du stå ut med blödningar och smärta i en vecka efteråt ungefär.
SEN kan du prata om hur enkelt det är att genomgå en abort som man aldrig ångrar.
Jag: Man kanske inte alltid ångrar sin abort men jag kan garantera att det inte är en särskilt lustfylld upplevelse att genomgå aborten.
Det är inte en särskilt lustfylld upplevelse att klämma fram en soffgrupp man inte ville ha heller.
Eller så ber du en läkare söva ner dig, köra in instrument i din kropp och skrapa ett av dina inre organ.
Det finns medicinsk abort vet du...
Du hade sex, Anna blev med barn.
Vi hade sex, ja. Hon beslutade allt utan att jag fick ens tänka på saken. Tycker det inte är speciellt ömsesidigt.
Eller, om man ska säga på ditt sätt: Det är jävligt enkelt för dig att säga att jag ska bli pappa, det är inte du som är överkörd.
Jag håller inte med! Vi pratade ju ofta om det här med graviditet om det blev en sådan och jag sade att jag troligen inte skulle kunna göra en abort!
Du ville ändå köra oskyddat för kondomen åkte alltid på efter en stund.
Ja men medicinsk abort är ju ungefär lika trevligt.
Att ta piller för att sedan få enorma blödningar som likförbannat gör jävligt ont.
Dessutom finns det alltid en hyfsat hög risk att den medicinska aborten blir ofullständig och man ändå måste skrapas.
Och att jämföra en abort med att klämma fram en soffgrupp.
Jag är ledsen men du har inte alla indianer i kanoten eller så har du bara jävligt känslomässigt störd.
Du är ett egoistiskt rövhål som bara bryr dig om dig själv och det bästa du kan göra är nog fan att låta Anna och barnet vara ifred så inte barnet växer upp och blir en lika stor skit som du
Jag måste säga att det är väldigt många som verkar tro sig känna dig baserat på en dryg veckas bloggande?!
Jag vill inte ens fundera på hur världen skulle se ut om det var männen som var gravida och kvinnorna inte hade något att säga till om.
En vild chansning är ju att det skulle vara olagligt att föda barnen mot mammans vilja...
Och killen skulle GARANTERAT vara en STOR jävla skitstövel om han behöll barnet mot tjejens vilja...
anna: Jag håller inte med! Vi pratade ju ofta om det här med graviditet om det blev en sådan och jag sade att jag troligen inte skulle kunna göra en abort!
Du ville ändå köra oskyddat för kondomen åkte alltid på efter en stund.
Jag vet att du inte håller med, men du kan skriva din version på en egen blogg. Känns inte ett dugg vettigt att bråka in public på det här sättet som nu sker i kommentarer till inlägg.
I övrigt så pratade vi inte mycket om vår inställning till abort, tydligen inte tillräckligt mycket i alla fall, och vi hade alltid skyddat sex med undantag för ett "dopp i grytan" någon gång ibland, dock inte den kvällen vi tror det hände.
Majlård...
Stackars, stackars Johan... Den missförstådde statistikern...
Du... Statistik består av olika grupper... Om alla tillhörde en grupp, så hade statistiken varit onödig. I detta fallet tillhör Anna 'fel' grupp enligt DIG. Men det fråntar ALDRIG dig från ditt ansvar. Om du nu verkligen inte ville bli pappa - då återstår bara att skydda sig upp över öronen...
Ju mer man läser denna bloggen, desto mer inser man att du startade den av en enda anledning: För att få medhåll och sympatier...
Guess what? Visst, jag är man... Jag är frånskild... Jag lever i vårdnadstvist...Mitt liv är måhända annorlunda gentemot ditt...
Men för helvete grabben! Eftersom jag antar att du är myndig, så antar jag att du vet om att ansvar följer liksom med i paketet?!?
Du är inte fem år längre med mamma hemma i köket med nybakta bullar och försvarande/skyddande av dig när något 'hemskt' händer... ELLER?
Statistiken var ett sidospår som jag ramlade in på när jag skrev inlägget dagen innan. Blev lite smått fundersam om det var många som hamnade i liknande situationer. Kunde aldrig tro att det var hälften.
Vad mitt syfte med bloggen är har jag aldrig försökt sopa under mattan, det står i första inlägget.
Skicka en kommentar