Anna har fått nog av brutal ärlighet. Hon vill inte höra när jag säger att jag hoppas på ett missfall.
Hon börjar med med något jag stör mig alldeles fruktansvärt på. Hon pratar inte om ett barn längre, hon har döpt den.
"Peanut är hungrig. Peanut vill sova." Den ska dessutom sova mitt under Desperate housewives! :)
Hon börjar prata massa praktiska saker. Vilka saker som är hennes, Plocka upp flyttlådorna från källaren. Häng inte upp lampor, dom behöver jag när jag flyttat. Pengar hit, prylar dit. Herregud, vi ska bo ihop i två månader till! Det har gått 2 dagar. Mycket kan hända. Framför allt kanske man hunnit tänka igenom saker då, och fattar logiska beslut istället för snabba känslomässiga saker man bara häver ur sig.
Hon drar upp rättigheter, skyldigheter, och hur vidrigt dålig människa jag är. Ja, jag känner mig som en skitstövel. Det är ju ingen underdrift. Jag kan ju se det hela från hennes sida av myntet också, och då är jag knappast stolt över mig själv.
söndag 25 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
"Hon vill inte höra när jag säger att jag hoppas på ett missfall." Man står ju fan inte o säger att man hoppas på att hon ska få missfall!
Så det är väl klart att hon inte lyssnar på dig.
Dummaste jag nånsin hört.
från en anonym till en annan... Vadå, det hade ju vart det bästa, hon slipper göra abort och han slipper ett barn han inte vill ha. Och vi slipper ännu ett oönskat barn i den här världen.
Jag tycker synd om henne vilket svin du e!
anonym nr2. Vadå VI slipper? du ska väll för faan inte ha ett barn?! Iaf inte deras barn! Om vi ska snacka VI så är detta barn VÄLDIGT önskat utav mig iaf. Vet att det är VÄLDIGT önskat av mamman också!
/S
Schahrazad på aftonbladets blogg
Känner så med er båda och tycker ni skulle få till en familjerådgivningstid. De kan hjälpa er att tänka, prata och få till en juste lösning, ett bra avslut, en bra början vare sig det är tillsammans eller ej.
Kan ingen av er flytta hem till någon vän eller föräldrar? Ni kommer bli tokiga att bo ihop i 2 månader till. Nu ska isär NU för bägges er skull.. bara vara tillsammans för att flyttpacka om ens det.
Till alla ovanstående. Det är jag som är mamman. Barnet är oplanerat inte oönskat. Det är skilda saker. Jag kommer att älska det här barnet över allt annat och jag tror att J kommer att göra det också när det blir så dags.
Jag bor för övrigt bara med J måndagar, tisdagar och onsdagar och hittills har det funkat bra. Det är en eftersläpning på hans blogg. Ni läste ju vad som hände i tisdags - det har gått framåt sedan dess!
/Anna
Jag hoppas för din skull att det var och förblir en engångshändelse att du sa att du önskade missfall.
För hur arg, sårad och allt du är så ÄR DET INGEN SOM HELST URSÄKT för att säga något sådant.
Du är en vuxen man för helvete och nu får du fan börja bete dig som en sådan också.
Vissa saker gör och säger man bara inte oavsett vad som än hänt.
Skärp dig nu för fan.
Hur fan kan du va så korkad att du säger att du hoppas på ett missfall! Om jag var Anna skulle jag be dig fara åt helvete och aldrig mer prata med dig. Jag hoppas att du kan leva med dig själv för jag tror att du blir den enda!
Du är en vuxen man för helvete och nu får du fan börja bete dig som en sådan också.
Nej det är jag ju inte, hur många gånger ska jag behöva säga att jag inte anser mig redo för detta???
Jo tro det eller ej men DU ÄR VUXEN.
Tror du att man som 25-åring kan få välja om man vill vara ett barn.
Nej nu ska jag inte jobba mer för jag vill inte vara vuxen och mina föräldrar ska betala för mig.
Sluta spela offer och ta ditt ansvar som VUXEN.
Det är mycket vi inte vill göra men som vi är tvungna att göra iaf.
Men du kanske brukar slänga dig på marken och skrika jag vill inte, jag vill inte som barn brukar göra.
Du är och förblir vuxen, tro det eller ej
"Jag" har rätt. Du är 25 år du ÄR vuxen, man kan inte leka fjortis hela livet. Inse det! Dax att växa upp varesig du vill det eller inte!
Och sluta tyck så förbannat synd om dig själv. Det är inte ett dugg synd om dig du har satt dig i situationen själv. Nu är det dags att ta lite ansvar för sitt handlande. Du kan inte skjuta ifrån dig det här som en 5 åring.
Se det så här: om några år, då ditt barn är gammalt nog att förstå, vill då du att han/hon ska få höra att du önskade att det skulle bli missfall?
Att säga så, det är nog det absolut värsta man kan göra i den här situationen och är man 25 år gammal och hyfsat normalbegåvad som du ändå verkar vara så borde du inse det.
Jag tycker att det helt klart är det bästa att ni redan nu gör upp om allt det praktiska så att hon kan koncentrera sig på att det är slut mellan er och gå vidare och fokusera på sitt barn.
Du var tydligen redo att göra ett barn, men varför är du så arg? Det vore bättre att du bara drog än önskade ett missfall.
Skicka en kommentar