Torsdag - Värdelöst skräp

Jag vaknar av att en väckarklocka som ringt i 40 minuter. Det vart lite sent igår. Rutorna skallrar av flygplanen, det är kallt. Riktigt kallt. Och ensamt. Går och tar en varm dusch trots att klockan är dags att åka till jobbet.

Ska jag vara singel måste jag köpa ett varmare täcke. Är det så att singlar har andra täcken än par som sover tillsammans?

Tunnelbanan krånglar återigen och du sitter jag på en buss som åker fram och tillbaka som om den inte visste vart den skulle. Så är det med stockholms bussar, de åker fram och tillbaka för att passera så många hus som möjligt att de glömt bort att de ska frakta människorna någonstans.

Sånt här rör sig i mitt huvud. Värdelöst skräp. Jag är trött på att bråka, trött på problem.

Dagen fortlöper utan att jag egentligen får något vettigt gjort på jobbet, trots att jag har massvis att göra och massa folk som ringer och ligger på. Det är den femte hårddisken bara idag som är sönder och alla bilder, dokument, mail, åratals jobb för den stackars människan kanske borta, men han brände ju kanske en CD förra månaden. Det tredje kontoret idag som står stilla för deras internet inte fungerar. Och nästa kunds dokumentserver är fortfarande inte klar fast den gamla plockas bort nästa vecka. Och den andra kunden som är förbannad för garantin inte täcker att brödsmulor satt sig på tvären i låsmekanismen till locket på hans bärbara dator. Och så den vanliga bunten favoriter som varje dag ringer och frågar vart startknappen på datorn sitter.

När jag kommer hem hittar jag ett brev från adressändring på golvet. Adresserat till Anna. Jag behöver inte ens öppna det för att veta vad som står däri.

Nu ska jag skriva in räkningar.