Vi pratar en massa, kommer väl fram till att ingen ville det här, vi ville ju ha ett planerat barn, ett önskat barn. Men nu står vi här. Vi måste vara brutalt ärliga, vi får inte gömma åsikter bakom fina ord. Nu så här i efterhand kan man ju fundera om det var vettigt, självklart kommer det sägas saker som den andra inte tycker om, eftersom vi vill åt oliak håll i livet.
Båda är ju lite chockade, vet inte riktigt vad vi ska göra. Vi bestämmer att vi ska åka till Dalarna i helgen, vi behöver prata med någon. Jag ska vara hos min allra bästa kompis Z, vi kan verkligen prata om allt. Hon ska vara med sina föräldrar och syskon. Ett syskon som för övrigt också precis fått barn ofrivilligt, herregud vilken historia. Fast med en vesentlig skillnad - De försökte inte ens skydda under sitt korta förhållande. Hennes andra syster har precis blivit på tjocken, men har sitt på det torra. Villa, vovve, Volvo, hus, stabil bra kille och ett tidigare barn på snart 2 år.
Kanske inte världens bästa plats att åka till när man ska ta ett beslut... Dessutom känns det som alla omkring en har barn. Kompisarna har precis upptäckt att deras andra ligger i myser till sig i ugnen, annas bästa kompis för några år sedan åkte också på det under utbildningen tillsammans, hoppade av och flyttade hem till norrland. Nu när jag skriver detta så är det ju faktiskt så att alla dessa är oplanerade. Men, de har sitt på det torra, någonstans att bo och jobb. Några har barn sen tidigare, och båda föräldrarna kunde tänka sig det. Det är ju det första barnet som drastiskt förändrar livssituationen. De kommande gör ju inte lika stor skillnad.
Anna tror hon kommer vilja behålla barnet, men är väl inte helt hundra.
Senare på kvällen kommer anna och frågar om jag var sugen på lite "mys". Egentligen inte speciellt, men jag sa lite syrligt ironiskt att jag nog kommer vara lika aktiv som hon vart den senaste tiden. Med ett sött "This is what got us in trouble in the first place" hade vi det bästa sex vi haft på hur länge som helst som jag kan komma ihåg.
tisdag 20 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det finns inga ursäkter för att betee sig som du har gjort! Att överge din sambo sedan åtta åt med anledning av att hon blir gravid är ju helt sjukt. Hade du sagt att du slutat älska henne hade saken varit en annan, men att lämna henne bara för att hon inte vill göra abort..ja, det visar, i mina ögon, på att du inte har särskilt mycket ryggrad.
För övrigt..du kommer att ångra dig! Tro mig när jag säger att barn själva en dag inser hur saker och ting låg till, och tro mig när jag säger att du inte kommer att må särskilt bra när ditt barn en dag frågar: "Varför lämnade du mamma?"
Jag kan inte sympatisera med dig över huvudtaget, inte en gnutta alls. Du är 25 år..väx upp och ta ansvar!!
Hej! Hoppas verkligen att du ska använda den här bloggen som ett sätt att bearbeta detta faktum som ju faktiskt kommer att kvarstå.
Tycker att det är bra att ni får prata med en kurator och förhoppningsvis så tänker du ta ditt ansvar.
Och jag måste säga att du valde nog frivilligt att bli en skitstövel och jag förstår att du är rädd inför vad som ska komma. Ofta är man rädd för det okända men om man vågar är hälften vunnet.
Kom igen nu väx upp, livet tar inte slut det kommer att få en mening.
Jag blev gravid trots att jag inte skulle kunna bli det just då. För oss blev det att tillsammans besluta om vi skulle behålla barnet. Det är egoistiskt av Anna att välja åt barnet att det blir utan sin pappa. Hon har nog inte tänkt på följderna för barnet. Det är det som blir utan sin pappa. Visst, NI är gravida men BARNET är det som ska leva med beslutet. Jag tror inte att du heller egentligen tänkt igenom det fullt ut.
Ta hjälp utifrån att diskutera allt ordentligt, att hitta en bra lösning för er alla.
Anna har ju redan bestämt sig att behålla barnet så du ska bli pappa.
Vill bara poängtera att du inte är helt ärlig i bloggen... Viktor blev inte till genom ett One night Stand... Jag och Johan var tillsammans då, att vi sedan gick isär berodde ju på en situation som du mer än någon borde förstå just nu. Men jag och Johan är tillsammans igen och jag gillar inte att bli utmålad som nån "slampa" när det inte alls var så det gick till.. Håll dig till sanningen så blir bloggen hur bra som hellst...
___________________________________
Och för att kommentera resten.
Vi vet att du älskar anna, och hon älskar dig.
Vi vet även att du inte vill ha barnet och vi förstår dig.
MEN för att vara helt ärliga nu så var inte sexet skyddat. Ni hade en P-dator som lyste grönt eller rött för hurvida det var Safe eller inte. Och de dagarna då det lyste rött så slarvade ni med kondomerna.
Det finns inget "dra ut i tid" det var ju som vida känt så Viktor blev till.
Jag anser att om man är så jäkla rädd för att få barn så får man se till att skydda sig ordentligt.
Dvs använd kondom, p-piller osv.
Nu är det som det är, barnet finns.
Barnet kommer att behöva både en mamma och en pappa.
Både du och anna, men framförallt du kommer att vara livrädd i 9 månader men så fort barnet kommer ut kommer du/ni att känna annorlunda.
Det är som "min Johan" sa, "Man visste inte hur det skulle kännas att få barn, men nu när jag vet skulle aldrig jag heller kunna göra en abort, Viktor är det bästa som hänt mig och du gjorde rätt som behöll honom".
Jag vet att det kanske känns avlägset just nu men du kommer att känna samma sak.
Det är okej att vara rädd, det är okej att vara arg men tänk på vad Anna går igenom nu med, tänk på framtiden. Detta är inte lätt för någon av er och vi kommer alla att finnas här för att stötta er båda genom det hela...
Det finns en mening med allt.
Jag vet att ni kommer att fixa det! =)
//Emmy
Emmy: Ber om ursäkt, jag hade då starkt för mig att det var historien jag fick höra, men jag kan ha fel. Jag ändrar till "kort förhållande". Är det ok?
Däremot tycker jag inte alls att det är "slampigt" med One Night Stands, kvinnor har också rätt till temporära sexuella kontakter. Sen tycker ju jag det är extra viktigt med kodis då, men det är en annan ska.
Emmy: De röda dagarna det är frågan om har vi inte gjort något utan kodis, inga avbrutna samlag, inga besök där inne alls. Det har hänt tidigare månader men inte denna.
Det var ganska glest mellan lyckotillfällena...
Du ljuger ju för fan! Det har du ju visst gjort! Vi har haft sex i snitt 2 gånger i veckan!!! Har du minnesförlust eller???!!!
Anna: När mellan 26e och första hade vi sex utan kodis?
Inte utan men den har ju åkt på först efter ett tag alla gånger. Förresten är jag längre gången än så fattar du väl!!! Annars hade jag inte ens märkt att jag var gravid!
Vill bara kommentera att spermier kan leva i upp till 6 dygn inne i mamman, dvs under de "röda" dagarna kanske ni skyddade er men inte innan!!!
Om det nu är så som fallet är så får ni garanterat en tjej, för tjejspermier är starkare!!
Barnmorskan: läs nästa inlägg som kommer imorgon, där står det "tekniska".
Skicka en kommentar