Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oönskad graviditet från mannens sida
Hej där. Det här är en blogg om mina upplevelser när det efter åtta underbara år har det tagit slut mellan mig och gravida flickvännen.
Är det första gången du är här kan det vara bra att läsa historien från början. Det blir svårt att få en helhetsbild om man inte hängt med. Läs första inlägget och tryck sedan på länken "Senaste inlägg" längst ner till vänster på varje sida för att läsa nästa.
(Ja jag vete fan vad det är för pappskalle som översatt det där från engelska, "Nästa inlägg" borde det stå!)
Om pappan
- Johan
- johan4869@hotmail.com
Vilka är alla? Här är relationsguiden
Här fyller jag på med alla namn som dyker upp eftersom.
Z = Min bästa kompis, bor i dalarna, 25.
L = Son till Z, 7 år.
P = Gemensam kompis från stockholm som dog förra året, 35 år gammal.
E = Annas lillasyster.
M = Kompis och kollega. Singel och duktig festare. Många märkliga privata partyn.
S = Festkompis. Kan av Stockholms nattliv efter några år som singel.
11 kommentarer:
Jag och Peanut blir en liten familj. Och vi har massor av familj. Så jag får båda och båda är viktiga. Men om du avser kärnfamilj - nej jag tror inte det är så himla viktigt faktiskt!
Precis vad är det som är viktigt här i livet?
Det är nog något du behöver grubbla över!
Anna har en familj som nu kommer att utökas.
Ylva: Det jag tycker är viktigt i livet är att ha kul. Man vill inte bli 50 och inse att man har slängt bort sitt liv på tråkigheter.
Hur F*N kan du säga att skaffa barn är tråkigheter?
Smulan: Det var inte det jag sa. Tråkigheter är att känna att man inte gjort allt det roliga man vill göra.
Förhoppningsvis har man hunnit med även barnaskaffandet när man är 50. Och förhoppningsvis tyckte man att det var roligt när man gjorde det. Men just nu så känns tajmingen bara som ett problem.
För det första "Johan" - det finns INGEN som hinner göra ALLT roligt här i livet! Barn eller inga barn så ser inte livet ut så.
Vad gäller timingen - så är du lika "skyldig" som jag till att det nu bor ett barn i min mage. Timingen är ju ett problem för att du väljer att se det som ett problem. Själv tycker jag inte att det är ett problem alls! Det är ju jättebra att skaffa barn när man är i 25-årsåldern! Livet tar inte slut! Det kommer du att upptäcka sedan. Det har bara börjat!
Men "johan" Varför fick du för dig att göra allt nu? Du har väll haft chansen att gå ut på krogen förut också?
Och det var väll precis vad du sa? Ni diskuterade familj och du kallade det tråkigheter.
Vad är allt det roliga du vill göra da? Och kom inte och säg att man vill ha allt när det är borta för man får tänka längre än näsan räcker!
Och det blir inte alltid som man tänkt sig, det vet jag också.
Slängt bort sitt liv på tråkigheter?
Det känns som att du om någon egentligen skulle uppskatta ett barn. Du gillar ju och göra sådant som barn älskar. Tänk att äntligen kunna ta med sig(om några år) ditt barn till ett äventyrsbad och det är någon som uppskattar det minst lika mycket som du.Du är ju faktiskt en sån person eller du var kanske en sån person för annars vet då inte jag längre vem du är och kanske inte du själv heller.
Känns som du är inne i någon form av tidig 30-års kris.
Hoppas verkligen för din skull att du inte sitter där ensam 50-år gammal och inser vad som verkligen var värt något här i livet.
Tråkigt är att sitta hemma och dega, tvingad att göra saker man inte vill.
Jag går ju inte och skaffar barn för att jag ska ha någon att åka med till badhuset med om 7 år. Då plockar jag med någon annans unge som redan har åldern inne. :)
30-års-kris? Ja det är möjligt, jag blir ju intvingad i 30-årsliv trots att det är 5 år kvar.
och nej livet blir inte som man tänkt sig - livet blir vad man väljer att göra det till. Det finns inget förutbestämt öde, du bestämmer själv vad du gör av ditt liv.
smulan: Jag har velat göra allt roligt hur länge som helst, men det har inte anna, och det är väl mycket därför som det vart dåligt under året också. Jag har fått fler nya kompisar under senaste månaden än under senaste två åren med anna.
Vad som är kul? Jag vet inte ännu, men jag börjar med att parta ordentligt. Det var sjukt kul på Café opera före jul. Att åka till typ åre på afterski skulle också vara kul. Eller strandparty på varmare breddgrader.
Vad som är kul ändras ju också med sin mognad. Jag är ju inte på nivå att tycka barnaskaffande och bilda familj är kul. Man kan inte göra det i omvänd ordning, man måste festa först, sen skaffa familj.
Annars står man där som den där gubben på caféet, 45 år gammal med blinkade stjärnor till brillor och brynja och tror man köper snygga brudar med drinkar, pengar och säkert falska löften om modellkontrakt.
Vill inte sitta här och diskutera. Finns så mycket man vill fråga och säga men det känns som att jag inte riktigt känner igen dig. Och det är svårt att formulera sig med text. Du vet ju att jag brukar tjafsa på dig ;) men du är inte du. Så jag ska inte bråka allt för mycket (bara ibland)
jo tack vi kan vara ganska duktiga på att tjafsa, haha :)
men jo det är ju en anna sak i text. Man hinner tänka mer, men man kan ju inte uttrycka något annat än det man lyckas skriva. Och hur man lyckas skriva varierar ju med humör också.
Däremot kanske vi aldrig diskuterat tunga saker som meningen med livet, vad man vill åstakomma i livet och sånt. Och tycker inte det är ett dugg konstigt att vi har olika åsikter om det, för det tror jag vi har.
Skicka en kommentar